IFF:s årsmöte i Tsouba

Hallå där,

Avslutande kväll. Nu går jag och tar ett glas vin på terrassen.

Tror inte direkt ni står och stampar i väntan på fler rapporter från mig! Jag har en massa mer att berätta,men det får vänta tills jag kommer hem.

Detsamma gäller bilderna jag tagit. Misslyckades totalt med att lägga in  dem. Ursäkta en stackars klantskalle…

Goder afton&vi hörs

Helena

Tzuba (faktiskt det som är korrekta stavningen) lördag natt

Det blir sena kvällar, kan man lugnt säga. Israeliska kollegorna ordnade en utflykt till Jerusalem, med rundvandring. Vi avslutade vid klagomuren. Det blir en viss kontrast att sedan sätta sig och blogga!

Ska ändå rapportera lite om vad som pågår. Vi tar det lite punktvis från dagordningen:

• Flera länder är väldigt aktiva med att ordna workshops och aktiviteter kring Kompetensprofilen, som ju också vi översatt och lagt in i den lay outmall  IFF givit oss. I Tyskland, Frankrike, England, Italien, Israel, Nya Zealand, Australien och USA är det fullt fart, med regelbundna aktiviteter sedan ett par år. Det finns därför en massa erfarenheter som vi andra får dra nytta av.

Många påpekade att ordet kompetens i det här sammanhanget mottas med viss misstänksamhet. Folk tror det handlar om att bli utvärderad och betygssatt, men så är det inte alls. Det handlar om att dela med sig av erfarenheter på olika sätt.I USA och Schweiz kallar man det därför workshops om vidareutveckling.

Australien har t o m gjort en version på workshops som speciellt riktar sig till nyutexaminerade. Ska få lite tips där också.

• IFF:s nyhetsbrev. Första numret skickade jag ut precis innan jag åkte till årsmötet i Israel. Enligt förslag ska det komma ut tre gånger om året. Varje nummer ska i framtiden ha något förbund och deras verksamhet som tema, också SFAF förstås. Dessutom intressanta artiklar och tips. Den är tänkt främst som kontaktmedel oss kollegor emellan, men ska länkas tydligt till IFF:s nya hemsida. Det ger viss förstärkningseffekt och nyhetsbrevet har fått många ”hits” redan.

• En av arbetsgrupperna har diskuterat marknadsföring och media. Bl a ska medlemsförbunden i framtiden kunna få hjälp att betala en professionell fotograf att ta bilder vi kan använda i broschyrer, på hemsidor mm. Återbetalningen består i att bilderna görs tillgängliga för alla anslutna förbunds medlemmar, via IFF:s hemsida.

En strålande idé. Vi behöver massor av proffsigt material i den vägen.

Via hemsidan ska vi också kunna ladda ner mycket annat användbart. T o m  styckvis lektioner från Alexander Yanai -t ex en serie som passar just dig i en workshop du vill göra.

IFF:s Archives håller på med ett gigantiskt arbete. Digitalisering av gamla videofilmer, se till att ett enormt bildbibliotek blir tillgängligt i modern högupplöst version och en massa annat dessutom.

Arbetet har också omorganiserat under en nytillsatt Materiels manager. Det är Jennie Evans, som fram till 2011 var IFF:s styrelseordförande. Hon är en otroligt kompetent och effektiv person som verkligen får saker ur händerna.

• Översättning av Feldenkraismaterial av olika slag. IFF får allt fler spansktalande medlemmar, Argentina, Mexico, Guatemala mfl. Rosalia som är här som rep för Argentina, har själv översatt Kompetensprofilen till spanska, men mer hjälp behövs. En av årsmötets arbetsgrupper slet med frågan under lördagen bl a. Förslag kommer.

Tror knappast ni kan svälja mer än det här på en stund. Jag återkommer.

Godnatt

Helena

Förresten – ni får gärna kommentera, skicka frågor etc. Om ni nu läser bloggen förstås.

Känns ibland som jag skriver bokstavligt talat rakt ut i universum!

Helena

Hallå vänner,

I kväll får ni ursäkta mig. Klockan är kvart över tio på kvällen och vi har precis slutat jobba. Mycket intressant i dag, men rapporten får vänta till i morgon.

Första programpunkt lördag 07.00. Är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Inte likt en gammal nattuggla, men…

Sov gott

Helena

Strax efter midnatt torsdag kvällHej igen,

Lång och het dag.Kom tillbaka nyss, rätt trött och svettig.

Buss hämtade prick 15.00. Ruthy Allon, Chava Selshav, Eilat Almagor, Anat Krevin och ett antal andra av Moshes gamla elever kliver på och ännu fler dyker upp är vi kommer till Tel Aviv,liksom kollegor ur israeliska förbundet. Mycket glada tillrop och kindpussar. Många i det gänget har inte heller setts på länge. Det känns lite som en familjeträff där även mer avlägsna släktingar blivit inbjudna.

Det blir fem stopp på denna vandring i Moshes fotspår. Ni skulle nog skrattat lite om ni sett oss. Vi går så prydligt i grupp, iförda vita mössor med israeliska förbundets logga. Mössorna måste vi ha på hela tiden! Pust.En fotograf följer oss hela tiden och dokumenterar varje steg.Pust igen.

En av ”färdledarna” har blommor med sig att lägga på Moshes grav som är första anhalt.

Folk plockar små stenar, för att enligt judisk sed, lägga på hans gravsten. En lite märklig stämning är det allt,  ändå rätt fint med liten hedersbetygelse.

Men måste erkänna att det känns som lite antiklimax att stanna till vid två hus, där Moshe bodde för länge sedan, som inte längre har det minsta med honom att göra. På ett av dem finns dock en plackett där det står vem han var och att han utvecklade en metod som handlade om Awareness Through Movement.Ni vet, sådana man se lite varstans i världen där berömda kompositörer, författare, vetenskapsmän mfl bott.

Barndomsvänner berättar minnen – men det blir inte mycket substans. Mer, jag kände honom en gång och han fikade ofta hos min pappa.. Elever berättar minnen – det blir inte heller mycket att ta i. Ska prata runt med folk i morgon och kolla om de hörde något intressant. Förutsättningarna var inte de bästa, med dålig mikrofon och mycket oväsen omkring. Ibland vill det sig inte, som ni vet.

Till sist var vi i alla fall på Alexander Yanai-gatan och tittade på huset där Feldenkrais Instituitet en gång fanns. Numera är det yogastudio. Jaha. Undrar om vi inte minns och hedrar MF bäst genom att ägna oss åt det fantastiska material han lämnat efter sig.

Sista stop, middag tillsammans och de är verkligen förtjusande, Ruthy och alla andra gamla fantastiska lärare som har så mycket erfarenheter att bidra med.

Ska se om jag kan dra lite middagsminnen i morgon.

Och så till något helt annat, som det brukar heta… Något för kalenderbitarna från förmiddagens projekt ”Building our Timeline” som jag berättade om i går. Tänk er en rejäl vägg ,kanske 3×10 meter fylld med post it lappar! Alla skulle välja viktiga punkter/människor i sitt förbunds historia, skriva nyckelord på de små gula lapparna och sedan berätta lite kring dem.

Fakta från väggen

IFF:s kongresser har hållits i

Paris 1992, därefter Paris igen, Tel Aviv, Heidelberg, Basel, Basel, Malmö (när vi hade tioårsjubileum), Baltimore, Neuburg, Kassel,, Skottevig, Soesterberg, Berlin, Soesterberg, Bordeaux, Soesterberg,Wien, Susegana, Herzberg och nu, 21:a kongressen här i Tsouba.

Om du gillar sådan uppgifter, vill du kanske också veta att förbunden i Belgien, Frankrike, Italien, Tyskland, Schweiz, Israel och Australien bildades ungefär samtidigt som SFAF.

Och att Alexander Yanai-lektionerna numera finns översatta till italienska, tyska och hebreiska.

jaja -ska försöka berätta något mer spännande från väggen i morgon.Och kanske lite annatmer matnyttigt om pågående IFF-projekt.

Godnatt

Helena

Onsdag kväll

Hej på er,

Solen skiner i dag också. Och varmt är det -sisådär 30 grader. Trist att höra inte sant? Men självklart måste jag äckla er lite.

Vi uppskattar luftkonditioneringen när vi jobbar, men jag måste erkänna att det är trivsamt, både att se solen genom fönstret och att komma ut ibland i värme och blomdoft.

Israeliska förbundet har jobbat hårt med att organisera det här årsmötet och gjort ett väldigt bra jobb så här långt. I morgon är det främst organisatoriska frågor på förmiddagen, antal röster per land, dagordningen och liknande. Men vi ska också redovisa något som kallas ”Building or timeline”. Varje land/förbund ska berätta sin historia – hur började det, viktiga personer&händelser under årens lopp och självklart, visioner för framtiden. Vart är vi på väg.

Jag skrev förstås min presentation innan jag åkte. Ska lägga ut den på hemsidan, precis som förra året, så får ni läsa. Men upplägget kräver en del klippa&klista på skärmar – vi får se hur det ser ut.

Tillsammans ska det väl ge någon sorts bild av Feldenkraisvärlden igår, idag och i morgon.

Dagen avrundas med en utflykt till  Tel Aviv och en ”trip down Memory Lane”. Vi ska vandra i Moshes fotspår, så att säga och några av de som finns kvar av hans tretton första ”lärjungar” ska berätta sina minnen. Det blir t o m en panelutfrågning.

Ska försöka anteckna ordentligt och berätta vidare för er.

Sedan tar kongressen tar fart allt mer och fredagen blir riktigt intensiv.

Vi hör

Helena

Kibbutz Tsouba tisdag

Hej igen,

Kom fram till Tsouba sent i går kväll. Kolsvart så jag såg inte mycket längs motorväg 1 från Tel Aviv. I dagsljus är det i alla fall vackert, grönt och välskött med blommande syrener bl a. Kändes som hemma helt plötsligt.

Tsouba har kvar den gamla gemensamma kibbutzmatsalen, men i övrigt är det nu en modern konferensanläggning och vingård.Stor  anläggning, mycket idyllisk. Men man blir påmind om verkligheten när man ser vaktkuren, alltid bemannad, när man ska in på området.

Men årsmötet då? Det var ju det jag skulle berätta om. Vad står på dagordningen. Tror jag berättar om lite i taget, så får ni så småningom reda på vad diskussionerna ledde till. Många av ämnena/projekten som kommer upp, påverkar också oss. Ibland i den grad vi själva väljer, men i några fall vare sig vi vill eller inte. Bra då, att vara uppdaterad så att vi kan vara med och bidra med idéer.

En av punkterna är ett projekt lanserat av våra israeliska kollegor. Förbundet har startat något man kallar Israeliska Internationella Feldenkraisakademin som också är ett forskningsinstitut. Helt i Moshe Feldenkrais anda, anser de. Vi ska i framtiden bli en del av det allmänna utbildningssystemet – då kommer vi snart att ha en brist på Feldenkraispedagoger, säger israeliska förbundet. Första delen av projektet innefattar ett ”utbildningsprogram för utbildarna” (våra trainers, helt enkelt). Första gänget som utbildas blir en sorts plantskola som i sin tur ska stötta trainers i deras arbete med utbildningar världen över, men enligt vissa specifika riktlinjer.

Israelerna vill gärna att så många förbund som möjligt ska engagera sig i det här arbetet. Det ska  då leda till att vi får en gemensam, uppdaterad bild av hur den utbildning ska se ut som gör oss till bästa tänkbara Feldenkraispedagoger.

Vi är många som kommit fram till att vi kommit fram till en sorts korsväg. Yrket måste på något sätt valideras – det finns ju inte ens officiellt i de flesta länder. Och hur ska vi då kunna leva och verka och faktiskt försörja oss på den verksamhet som vi älskar.

Vägen dit tål att diskuteras. Kanske får vi alla något användbart med oss hem.

Vi hörs igen

Helena

Hej på er,

Om några timmar bär det av till Tzouba där IFF håller sitt årsmöte i år. Tzouba är en kibbutz som ligger ganska precis mitt emellan Tel Aviv och Jerusalem. Våra israeliska kollegor skickade bilder – det såg väldigt vackert ut.

IFF firar 20-årsjubileum i år och programmet är därefter. Det är mycket vi ska hinna med.Men vi ska också få chans att träffa flera av de pedagoger som faktiskt jobbat tillsammans med Moshe Feldenkrais. Det blir verkligen en trip down memory lane.

Nu är det dags att smälla igen resväskan och plocka ner datorn. Om jag inte är för trött när jag kommer fram i kväll, slänger jag ner lite första intryck.

Helena